Erkännandet

2. jul, 2016

Det är inte helt enkelt det jag tänker skriva om. Dels för att det är en gripande hjärtskärnade story och dels för att mitt minnet sviker. Självförvar jag vet och det kommer kanske mellan varven bli lite upprepningar mm men ni får säkert en helhet av alltihopa tillslut. Jag kommer att dela upp det och skriva lite åt gången. Ni får först en resumé om tiden/åren innan 2012 vilket är en lång historia bara det men det ska jag ta vid annat tillfälle. Nu först det som ligger närmast till. 

När Elise var 6 år blev hon uttagen till att vara med i en filminspelning- ARN. Svergies genom tiderna mest påkostade film. Vi bodde då i en stor villa på Norrmalm i Skövde. Det var en intensiv och tuff tid med tanke på att hon var liten, hade skola samt att hon då stog på medicinering för hennes reumatism. Hon klarade detta riktigt bra men vi märkte vissa förändringar hos henne då som vi trodde hade med inspelningarna att göra eftersom det blev massor av happenings och uppmärksamhet för hennes del. Till viss del var det såklart så MEN vad vi INTE visste var att tre månader efter att inspelningarna börjat så blev hon våldtagen och grovt sexuellt utnyttjad av en utav grannpojkarna. Detta pågick under flera års tid fram tills dess att vi lämnade Skövde. Vi märkte ingenting avvikande som kunde härleda till något så fruktansvärt. Vi hade god kontakt med denne unge herre, han ingick i det kompisgäng som mina söner hade och han som alla andra barn/ungdomar som var hemma hos oss, var han alltid välkommen till bords mm. Så här i efterhand och under den långa tid( mer än ett år) som utredningarna pågick så gick jag igenom dagböcker och frågade ut dagmamma, vänner och bekanta parallellt med polis om ev saker som kunnat ha haft en betydelse. Lite pusselbitar har jag fått ihop men hon hade verkligen pokerface, hon blev hotad av denne yngling att hålla tyst så hon vågade inget annat. Rättegång var i höstas och efter den gjorde Elise en sk raket, hon reste sig ur askan och blev succesivt en flicka som var som ny för oss. Lite av den gamla Elise fanns där såklart men de år som gått i rena skärselden hade gjort sin påverkan. Nu idag dax datum är hon en jättemysig tjej som borde ha bragdmedalj för sin insats i livet -Att klara det hon har gjort är så stort och min kärlek till henne har aldrig avtagit trots allt hon utsatt mig/oss för. Jag har alltid stått vid hennes sida och kommer så alltid att göra. Hjärta

Vi flyttade till ett underbart hus i Tidan 2009. Där blev det så att kontakt uppstod med hennes biologiske far från Portugal. Han kom till byn och installerades sig där och allt var till en början frid och fröjd. (det kommer som sagt bli en egen berättelse om detta senare)

Han slutade med sina mediciner och då började helvetet för oss. Han började förfölja oss och jag blev hotad, jag fick överfallsskydd med telefon mm. Under dennna tid skötte Elise sig helt klanderfritt i skolan, hon var mycket lättad över att ha blivit befriad från honom, sin plågoande. (detta har hon nu i efterhand berättat) De 4 första månaderna undanhöll jag detta för mina barn, att jag var förfölj, tänkte att han slutar nog men det eskalerade och det gick inte att tysta ner längre då jag blev mer och mer påverkad. Jag gick själv i skola under detta pågående helvete och läste till massör inne i Skövde och hur jag klarade av detta under tiden som (jag) vår familj vart förföljd det vet jag ännu inte idag.

Jag ville verkligen inte flytta. Jag kommer ihåg att jag var så pressad att jag under några veckor blödde näsblod var morgon. Låg ju ofta vaken på nätterna när jag hörde hans bil (diesel) snoka runt huset. Det hela slutade med att polisen vädjade att hjälpa till med flytt då det ingen annan utväg fanns och en tidig septemberdag 2012 mer eller mindre flydde vi i en avledande manöver. Jag hade under en tvåveckors period suttit med tom blick som en galen människa över nätet och kollat runt i landet efter lämpligt ställe att fly till. Min syster var då boende i Uddevalla och jag ville dit men polisen sa att det inte var en så bra idé med tanke på att han skulle nog i första hand börja leta där. Lösningen blev att min syster fick skyddad identitet så vi kunde stanna hos henne tills vår lägenhet blev tom, jag och Elise fick skyddad identitet och fingerade namn och så flyttade vi alltså till min syster Uddevalla. Efter 3 månader hos anja flyttade vi till lägenheten som låg på samma gata som HARRYS! Det var helt ok att bo cebtralt men efter ett tag med allt helgstök började jag att vantrivas allt mer. Jag började att leta annat boende. Elise ville ju inte flytta alls hon var ju 12 och alla hennens vänner fanns ju i Skövde/Tidan men som sagt vi hade inget val. Hon förstod dock att det var ett måste. Hon lade stort fokus på skolan och det genererade i fina betyg och vi alla tyckte det var märkligt att hon så benhårt kämpade med skolan och hade inga andra intressen alls. Detta var då hennes överlevnad för att skjuta bort allt annat. 

Jag öppnade en liten massageverksamhet men den blev inte så lönsam. Inte enkelt att etablera sig helt ny som person och konkurens fanns ju såklart. Det fungerade trots allt och flera mysiga människor lärde jag känna och en utav kunderna gav mig tips om en stuga på hästgård lantligt. (Midsommar 2013 flyttade vi dit, ett litet rart hus som varit fodermagasin anno 1899. Fick jobb i butiken på landet-Hunnebostrand under tidig vår 2013.)

Under vintern 2012-13 så misstänkte jag att Elise börjad röka och en mängd olika andra saker började ploppa upp här och var. Hon var mycket inne på sitt rum, pluggandes förvisso men mycket ute på nätet och jag började ana oråd om kontakter med "fel" folk. Hon hintade vid ett tillfälle när vi pratade om saker man kan råka ut för som liten (ung) när man är nyfiken mm och då sa Elise - ja mamma, är det det värsta man kan råka ut för, då vet du inte mycket..Det fick mig att förstå att NÅGOT hade hänt henne som jag INTE visste. Jag bokade in henne på BUP för samtal vilket resulterade i skit och inget. Andas i 4-kant jovisst men vad mer? Jag gick med henne och hon tappade totalt intresset av att gå dit och tyvär kände jag att det ingenting gav. Fel forum. Tillvaron mörknade, hon började skolka och hon hade fått ett intensivt kompisgäng som jag hade dålig koll på. Jag jobbade mycket för att få det hela att gå ihop och ansträngde mig verkligen för att vara en intresserad mor under tiden och det tyckte Elise att jag kunde tagga ner på för hon klarade sig bra. Jag kände att jag började tappa grepp om tillvaron. Skolan ringde och sa att hon varit borta från fler och fler lektioner, att hon bråkat med andra och betedde sig illa. Ingen fick bannemig BESTÄMMA ÖVER HENNE! Jag fick hjälp genom skolkurator med en tid på socialen som jobbade med undomar med dessa/liknande problem. Januari 2013 Vi träffade en kvinna vid namn Karin som vi idag tackar av hela vårt hjärta att hon ställde den raka fråga till Elise- Har du blivit sexuellt utnyttjad? -JA svarade Elise, (det har hon stundtals ångrat djupt att hon svarade ärligt på) men idag är hon oerhört tacksam att det äntligen kom upp till ytan. Det framkom senare i utredningen att hon nämnt i alla hast till en utav hennes bästisar om övergrepp sommaren innan.

Detta erkännande/avslöjande drog igång en Tsunami för alla inblandade och inte minst för Elise där helvetet just hade börjat..

Fortsättning följer..